tvåtusentolv

År 2008: Ett skit-år som jag till hälften redan förträngt. Minns bara mörker, ångest och sena nätter där jag liksom desperat fokuserar hela medvetandet på allt som är så långt borta från verkligheten som möjligt.

År 2009:  Redan under januari bestämde jag mig att skaffa hund. I början av april kom Heike hem till mig. Därför är detta ett bra år.

År 2010: Det här året var mest som en enda lång paus. Jag gjorde inte mycket mer än att vänta. Vänta på nästa steg, på utredning, på läkartider, på mediciner, på nya rehab-platser osv.

Och nu 2011. Bara 7 timmar kvar på året. Om förra året var som en andningspaus så var 2011 lite som början av stormen. Väldigt mycket hände, och ändå inte på nåt vis.
Jag fick utredningen och en diagnos. Fick medicin, gruppterapi, kbt, började arbetsrehab, praktik, kurser, träffade människor...och öh...ja.
Och så blev jag moster. Antagligen den största händelsen av alla. <3


Just nu sitter jag med två filtar och försöker att värma upp mig tillräckligt för att vilja gå ut.
Folk har redan börjat smälla och skjuta raketer. Heike har börjat bli lite smått orolig när det blir väldigt högt. Det får bli en kort prommis. Sen ska vi till mamma. Där är det åtminstone inte lika lyhört.

Gott nytt år.