...och nästan 4 månader senare...

Har inte skrivit något skit på hur länge som helst.

Det känns lite som att jag skulle vilja säga att jag varit sjuk. Men det stämmer ju inte. Vet inte varför det känns som det.

Den här hösten har varit lång och kort på samma gång.  Jag tror det beror mycket på att min medicin har börjat avta. 

Har ätit Ritalin i snart ett år...typ. (Orka ha koll på exakta datumet). Och jag känner att den har börjat avta och verkar bara nån timme eller två.

Vilket är fruktansvärt frustrerande. Speciellt när jag har märkt vilken stor skillnad den gör på ett positivt sätt.

Hur mycket jag behöver medicinering för att fungera i vardagen, och känna min mer balanserad i mitt inre.

Jag har fått en läkartid om ett par veckor och jag hoppas verkligen att jag får något nytt eller att de har någon smart lösning och inte bara säger åt mig att 'avvakta' för det pallar jag fan inte.

Märker ju hur allt bara faller sönder sakta men säkert. 

Jag vill inte hamna där jag var för ca två år sen. 

SO ANYWAY.

Min hund Heike ligger här bredvid i soffan, tuggar på ett ben och blåstirrar på mig.

Han väntar väl på att gå ut och gå skulle jag tro. 

Jag har börjat på en vardagslydnadskurs med honom på helgerna. Väldigt nyttigt faktiskt. Har velat göra det länge, men dragit mig för att det är dyrt och för rätt dåliga erfarenheter från valpkursen jag gick.

Haha. Herregud vad grön jag var när jag först tog hem Heike som liten 9-veckors bebis.

Läst på massor hade jag gjort förstås, men omställningen var såpass stor att det tog nästan två år för mig att landa ordentligt med vardagen med honom.

Det är så mycket man måste tänka på och så mycket att ändra på, lära och uppmärksamma med en valp.

Jag gjorde mitt allra bästa så klart men nu i efterhand ser man ju allt man gjort 'fel' och allt jag borde gjort redan då.

Jaja. Bättre sent än aldrig sägs det ju och den gamla myten 'man kan aldrig lära en gammal hund sitta' är just bara en myt.

(Nu är Heike knappast gammal, men ni vet vad jag menar.)

Det kommer bara att ta lite längre tid. Och med tanke på alla svårigheter som många har med sina hundar så är Heike en väldigt lätt-skött hund.

hmmmm jag hade tänkt skriva mer, men det får bli lite senare idag eller imorgon.

taa~