note to self;

Snacka inte politik på jobbet.
Jag har lätt att slänga ut en kommentar eller två på kafferasterna när man bläddrar i tidningarna.
Detta leder ibland till en rad awkward tystnader. Eller en; "Ehh...jaa...."
Korkat av mig egentligen. Finns det inte en sån där oskriven regel som säger att
"Prata inte politik eller religion med folk du inte känner, man vet aldrig vem man kan förolämpa."
(Om man inte är politiker själv eller är med i någon sorts debatt alltså.)
Silly uttryck egentligen.

Politik och religion =/= bra kallprat.
Kommenterar nuförtiden bara sådana där saker som alla har ungefär samma åsikt om.
"Ja det är förskräckligt vad som händer i Lybien/Japan"
"Såg ni lyxfällan igår? Ja, det är förskräckligt hur långt vissa kan gå..."
"Tittade ni på solsidan?"
"Vad skönt med lite vår..."

Jag hatar kallprat. Hatar.
Iallafall när man känner att man verkligen försöker öppna någon sorts diskussion utan att lyckas.

Annars är folk där väldigt trevliga och öppna människor.
Jag har en speciell soft spot för en kvinna som kommer med helt random påståenden när man minst anar det.
Jag och en annan person satt och intensivt diskuterade dåliga reklamer på TV när hon plötsligt avbryter för att säga: "Glasögon!!! Såna är bra. Annars ser man kanske inte bussarna när dom kommer! Det gör ont att bli påkörd av en. Stora glasögon är bra. Då ser man mer."
Då får man liksom bara avbryta det man pratade om och bara kasta sig in i samtalet vilka sorts glasögon som är bäst när man rör sig på trafikerade vägar.

Nu ska jag titta på Hell's Kitchen
 (som har en deltagare som ser exakt ut som Liev Schreiber),
och äta knäckebröd.